Regeringen måste konkretisera visionen om ett fossilfritt Sverige utan att använda oprövade metoder. Det kräver fem Lidköpingsforskare (DN-Debatt den 20 mars). Några ledtrådar ger de dock inte och det kan ifrågasättas om regeringens nuvarande ansträngningar kan föra Sverige fram till den världsledande position som utlovats. Ett självklart men förbisett område är transporterna – Sveriges största inhemska klimatutmaning.
Fem Linköpingsforskare varnar för en klimatpolitik byggd på negativa utsläpp och åtgärder som minskar solinstrålningen. Metoderna är oprövade och potentiellt farliga. Risken att de misslyckas är överhängande vilket hotar leda till oöverstigliga problem.
Lösningen bör istället vara, menar de, att regeringen konkretiserar visionen om ett fossilfritt Sverige, dock utan att ge några ledtrådar om dess innehåll. Men den må vara utopisk eftersom jordbrukets och basindustris utsläppsproblem är olösta. Framgångarna med nollvisionen för trafikdöden har visat att ambitiösa mål kan driva på en önskad utveckling.
Både den nuvarande och föregående regeringen delar tilltron till utopiska mål som medel att möta mycket stora utmaningar. Sverige ska vara världsledande inte bara på klimatomställning utan också inom innovation och digitalisering. Detta kan lyckas, men förutsätter visioner utöver att efterlikna bästa existerande praktik. Några sådana har emellertid inte synts till. Märkligt nog drivs dessa politikområden i relativ isolering från varandra, när de på ett självklart sätt hänger samman och också med en angelägen offensiv inom närings-, utbildnings- och forskningspolitiken.
Risken är därför överhängande att vackra mål stannar vid fromma förhoppningar. Men det är inte bara segmenteringen inom offentlig sektor som står i vägen. Här finns också ett förbiseende av vilken roll denna sektor kan spela som beställare av och långsiktig risktagare för genomgripande innovationer, sådana som ligger bortom det privata näringslivets horisont. Inte bara klassiska svenska exempel som samarbeten mellan Televerket och Ericsson, Vattenfall och ASEA talar sitt tydliga språk. Internet hade inte funnits utan omfattande amerikanska federala satsningar och Apples framgångar bygger på statligt finansierad teknikutveckling. Företagets genialitet handlar istället om användarvänlig design och varumärkesbyggande.
En vision som ska göra Sverige bäst på klimatomställning måste sikta mot aktiviteter med stora utsläpp. Därutöver bör den gälla globalt giltiga problem, förbättra människors vardagsliv, avse förhållanden där det offentliga har ett avgörande inflytande, bestå av omvälvande innovationer byggda på digitalisering, användning av lediga resurser och med stora spridningseffekter i ekonomin, samt nyttja svenska komparativa fördelar.
Ett område som uppfyller dessa krav är vår största inhemska klimatutmaning: transporterna, särskilt de i storstäderna. Att tillämpa den logik som framgångsrika internetburna tjänsteproducerande företag utvecklat på användningen av transportinfrastrukturen öppnar omvälvande möjligheter. Till svenska fördelar hör den redan införda skatten på användningen av väg i Stockholm och Göteborg.
Ett memento är att dessa möjligheter på transportområdet inte identifierats i den omfattande beredning som pågår. Det behövs uppenbarligen innovationer inom visionsarbetet om Sveriges högt ställda mål ska kunna realiseras. Fler svenska spjutspetsområden måste pekas ut och angripas.